Tveka EJ. Håll för näsan och hoppa i!

Har precis packat min väska. Jag vet. Det ÄR tidigt men jag har inte tid nån annan tid än nu. Den blev väldigt full. Jag är grymt tacksam för att jag skickade hem mina skor till Sverige i förväg annars vet jag inte hur det hade gått. Jag förstår inte hur jag kunde ha så mycket mer grejer nu än när jag kom hit. Mest är det nog böcker som tar plats nu. Varför görs det inga light-böcker som inte väger ett ton var? Igår tillbringade vi (Jag och Pernilla ses numera som en enhet så vi går omkring och säger "vi" om oss) med att socialisera på diverse olika platser i stan. Först vid Garrone med diverse folk från skolan och Sari och sedan med Jay och Dominique på promenad/fika i stan och sist på middag med Andrew. Vi år Cassolet vilket är en typisk Toulouse rätt. VI var på en restaurang som kunde ha blivit dit flugen på Österrikiska alperna och maten var ungefär lika fräsch och lätt. Det var dock väldigt gott och vi var alla mycket nöjda med att kunna bocka av den måltiden från "måste göra listan". Nu ska jag gå och sätta mig på balkongen och sola lite. Det gäller att ligga i när man har ryckte om sig att vara den brunaste personen i skolan:P Ikväll ska "vi" laga mat åt våra palestinska vänner (efter mycket hot och ansträngning gav dom tillslut med sig och lät oss göra det även om dom tyckte det var "alldeles för mycket"). Natten är ung och mitt mål är att inte komma hem före sju vilket inte borde vara allt för svårt. Imorgon vill min familj att vi ska äta tillsammans så "vi" och Andrew ska gå på bbq i vår egen trädgård. Dom är ganska söta faktiskt. Jag ska gå på en inflyttningsfest också men jag utlovar inte mycket social kompetens från min sida. Dels är det jättemånga där som jag känner och ska säga hejdå till dels kommer jag vara nervös inför resan dagen efter. Jag kommer ungefär ha lugn att sitta ned med varje person kanske tio sekunder och antingen bli alldeles för sen eller tidig hem. Men det är ett världsligt problem. Mot solen! Puss och Kram

Nu är jag inne på min sista vecka i France. Jag fattar inte hur det gick till! Det har gått så himla fort men ändå gått så himla lång tid. Och samtidigt vem är jag som försöker få det att låta som om jag varit borta länge? Folk som kommer hem efter ett eller två år utomlands det är länge. Två månader är inte mycket att skryta med. Den gångna veckan har varit hektisk. Jag tror min franska familj har sett mig ungefär lika mycket som de kommer se mig efter att jag åkt. Jag har träffat nya vänner som jag umgåtts med och tagit farväl av gamla. Det börjar verkligen kännas att det är slutet nu när alla mina (utom min Pernilla!) vänner har åkt nu. Veckan började på sätt och vis i onsdags när vi bara skulle hem och hänga (=typ dricka te och se film) hos en nyfunnen palestinsk vän. Det hela slutade många timmar och romglas senare med att vi sov över där och kröp till skolan nästa dag. Vår palestinska vän och hans bror är dom underbaraste människorna jag någonsin träffat. Dom tog hand om oss som små prinsessor hela kvällen och båda gångerna jag sovit i deras lägenhet den här veckan har dom lagat frukost åt mig (det har väll hänt mig typ två gånger förut i hela mitt liv). Jag var nästan tvungen att bli lite arg och säga att jag visst kunde diska min disk själv. Det är dock inte något slags smörande det är frågan om utan bara helt ärlig omtanke helt utan hakar vilket är ganska ovanligt att hitta här i France. Deras mamma har helt enkelt gjort ett bra jobb och jag kommer sakna dom mycket när jag åker. Veckan som gick har vi spenderat med Christoffe som lärare. Det har varit en liten sammansvetsad grupp på 7 tjejer och han (han kallar oss sina söta flickor). Jag tror inte jag har haft så kul/lärt mig så mycket på hela min vistelse. Han är den typen av lärare som genom att skämta och prata med oss får oss att lära oss saker utan att vi ens märker de. Vi har pratat massor! Samtidigt kan han vara riktigt sträng också så man måste ändå vara koncentrerad mellan skratten. Vet han att man kan men slarvar är han snabb som attan att rätta. Temat för veckan var passande nog kärlek. Vi har diskuterat äktenskap, relationer, känslor och skilsmässor på franska och varför fransmännen tycker att det är en del av en relation att den ena parten är otrogen. Mycket intressant. Innan jag åker hem har jag lovat att träffa ungefär tio människor. Det blir ungefär tre personer per dag eftersom jag kommer att vara upptagen med prov och lektioner hela dagen imorgon. Lycka till Anna. Jag ber på förhand om ursäkt för alla alltför korta möten, hejdå och telefonsamtal jag kommer göra den här veckan. Sen ska här packas och firas födelsedagar och drickas vin och ätas mat och gås i skolan. Allt blev plötsligt väldigt bråttom:P Puss och Kram

Igår var vi en mindre grupp på 19 personer från skolan som klockan åtta på morgonen satte oss i en minibuss och begav oss mot Montsegur. Det är ett gammalt slott som precis som alla andra slott i området ligger högst upp på spetsen av ett berg. Just den här ruinen är av särskilt stor betydelse för regionen och vi hade med oss en lärare som är expert på ämnet. Christoffe (läraren) har före den här resan varit alla andras favoritlärare men han blev även min när han myntade uttrycket "Nous devons seulment suivre les regles de gramatic!" (dom ända reglerna ni behöver följa är dom grammatiska) och hoppade över en avspärrning till ett rum i slottet för att titta runt. Han vann också några extra poäng när han modeposade i bilder med mig och startade ett vattenkrig vid fontänen:P När vi kom fram åt vi lunch i den lilla byn som ligger precis vid foten av berget. Den påminde mig väldigt mycket om den lilla by som ligger vid Taizé. Jag antar att alla små gamla byar i Frankrike ser ut mer eller mindre som den men det kändes ändå lite som om jag var hemma. Sen blev det ju inte bättre av att vi var väldigt nära dom spanska bergen som för tillfället har snö på sig. Jag fick sån lust att åka skidor att jag nästan funderade på att promenera över bergen och sen lifta hem. Klättringen uppför berget var jobbig. Det gick dock mycket fortare än vi trodde men det är alltid kul att klaga över att man kommer dö före/innan vilket vi gladeligen gjorde. Det var faktiskt 30 grader varmt så lite jobbigt var de på riktigt. Uppe på kullen fick vi lyssna på en guide som pratade om historian om ruinen. Jag var inte den enda som inte förstod allt men det gav i alla fall ganska mycket info om hur det hade varit. Efter att ha tagit oss ner satte vi oss alla i en stekhet minibuss som försatte oss i koma hela vägen hem till Toulouse. På kvällen gick vi och åt på en liten restaurang och gick sedan på jazzkonsert. Den var mycket bättre än dom brukar vara då alla killarna i bandet hade så uppenbart roligt och spelade väldigt väldigt snabbt/bra. Dom fick mig nästan att vilja börja spela trumpet igen. PUSS och KRAM

Solen har äntligen återvänt till Toulouse! Idag är det 25 grader varmt i skuggan och jag tror vi alla har svettat oss två kilo lättare. Denna underbara dag tog jag mig friheten att ge mig själv en sovmorgon. Tyvärr innebär en sovmorgon i Toulouse att man missar hela dagen eftersom vi slutar skolan klockan ett. Det rör mig dock inte särskilt mycket eftersom det var min sista dag i A2 och vår lärare tenderar att inte gör mycket nyttigt på lektionerna ändå. När skolan slutade satt jag istället fint och väntade utanför för att ta emot mina vänner. Som jag misstänkte så hade jag inte missat nånting alls enligt mina klasskamrater. Det blev dock bara en mycket kort obligatorisk kaffe i stan innan vi behövde skingras. Min svenska vän Klara åker hem imorgon så hon behövde packa. Det är lite sorgligt, hon är cool. Det påminner en också om att slutet närmar sig (nej det lät inte alls som om jag ska dö) då ett annat svenska par och Sergio också åker imorgon. Men innan mitt slut kommer ska jag ha två förhoppningsvis intensiva veckor i B1 och det är inte fy skam de! Ikväll ska vi på restaurang med vår familj. Det är deras avskedsmiddag för mig och Sergio (även om det bara är han som åker imorgon). Det ska bli mysigt/intressant. Vi sitter inte så ofta ner tillsammans för riktiga middagar. Det är mest vi studenter som gör kortare gästspel i deras pågående middagar och släktluncher. Men pizza är alltid gott så de blir nog bra:) Imorgon ska vi åka till alperna och bestiga berg. Eller det är i alla fall vad folk får det att låta som men vi ska egentligen åka och titta på en gammal slottsruin som ligger i bergen. Det ska bli kul att åka på utflykt igen och läraren som har hand om den är allas favorit/hjälte så vi har alla höga förväntningar på denna dag:) PUSS och KRAM

Sitter här med en bomullstuss i örat och känner mig dum. Vaknade inatt för första gången på ungefär 15 år av att jag hade jätteont i örat. När det inte gick att ignorera längre gick jag upp kokade en vitlöksklyfta doppade en bomullstuss i den och voila. Det är ett gammalt knasigt recept som fungerar. Det slutade göra ont. Feber har jag dock fortfarande lite och halsen har varit bättre. Det kanske är dags för min fjärde läkare i mitt fjärde land för i år? Jag har dom senaste två dagarna haft privatlektioner med världens underbaraste man. Han ser ut som den ultimata datanörden, inte alls särskilt social eller lärarlik. Han mumlar jätte tyst ibland och drar då och då små skämt eller gör små imitationer som han tycker är väldigt roliga. Jag älskar honom dock för han är väldigt bra. Han är det första som har diskuterat en text på franska med mig på ett djupare plan än bara det här är rätt och det här är fel. Han gav mig en massa tips om hur jag kan skriva det som var rätt på andra sätt för att få det mer eller mindre formellt osv. Det kändes som att vara tillbaka på en engelska lektion i VRG och det är aldrig negativ. Tyvärr ska Jag bara träffa honom 1 gång i veckan innan jag åker annars kan jag garantera att jag hade varit proffs innan jag lämnar landet. Idag åkte Megan hem. Jag Sara och Sonia lämnade henne på flygplatsen. Det kändes väldigt konstigt att säga hejdå. Fram tills nu har alla bara pratat om att åka hem men hon är den första som faktiskt gör de. Det känns sorgligt och påminner mig om hur lite tid jag har kvar. Om 18 dagar har jag varit framme i Aachen ett tag nu. Det finns dock saker att se fram emot. Från och med nästa vecka kommer jag vara i B1. Det innebär att jag är på den näst högsta nivån. Det betyder inte alls att jag känner mig redo för den men jag längtar ändå dit för jag vet att ingen är sämre än mig och jag kommer få jobba häcken av mig. Har jag lite tur kommer jag lära mig mer på dom sista två veckorna än jag gjort hittills. PUSS och KRAM

Har precis kommit hem från en galet kort och intensiv vistelse i Montpellier. Från början skulle Jag, Abimbola och Sergio åkt men Abimbola kunde inte. Det blev jag Sergio och min svenska vän Pernilla som åkte istället. Resan dit var väldigt mysig när vi intryckta i familjens bil åkte längs med den franska kusten. Att resa nånstans i Europa där dom har rastplatser i sann tysk/fransk stil påminner mig så plågsamt mycket om när vi åker till Taizé på somrarna. Jag gick omkring och småplanerade vad jag skulle köpa på raststoppen/se för filmer i bussen hela dagen. Montpellier är en stad som verkar mycket större än den är. Medan Toulouse är uppbyggt mer av många små eller medelstora vindlande gator så har Montpellier ett mer regelrätt centrum med ett stort torg med många barer, affärer och restauranger. Det gör att man får mer en storstadskänsla än hemma. Dock stängde barerna klockan ett vilket inte var så storstadsaktigt och en stor besvikelse. En ännu större besvikelse blev de sedan när vår taxi dissade oss så vi fick gå hem i en halvtimme ut i en förort där vi åkt med buss en gång tidigare när det var ljust. Vi hade dock väldigt roligt och åt på en mycket trevlig restaurang med bra personal och mötte några trevlig fransmän under kvällen. Sen att det orkanregnade hela kvällen är ju en annan sak. Idag vaknade vi på vårt mycket lyxiga hotellrum på Formula1-hotell och hade lite ont i huvudet. Vi lyckades dock ta oss in till stan för en frukost och sedan på buss till havet. Jag tror havet är roligare på sommaren när det är en massa folk där men det var skönt att få stå där vid vattnet ett tag ändå. Jag tror inte jag har insett att jag saknar havet efter Syd Afrika men det kändes idag. Jag kände mig som en strandad val som någon äntligen släpat till vattnet. Tågresan hem blev 50 minuter försenat för att vi var tvungna att vänta på ett annat tåg som var försenat. Det var inte direkt bra för mina nerver inför att behöva åka själv till Paris och byta tåg (till en annan station på andra sidan staden!) när jag ska till Daniel. Jag hoppas hoppas hoppas att det är en av dom få dagarna som fransk tågtrafik håller sig i skinnet. Puss och Kram

Idag har vi varit på söndagsmarknad. Det är tråkigt att det inte finns sådana riktiga marknader i Sverige. Man kan köpa ur mycket färska grönsaker, kött, fisk och ost som helst och en hel uppsjö av andra nödvändiga (eller mindre nödvändiga) saker. Det är väldigt mysigt att strosa runt där bland stånden med en liten shoppingväska och mumsa på vad man nu köpt (idag var det oliver och persikor) eller bara titta på alla väldigt franska människor som går runt och handlar. Efter marknaden träffade vi en vän till en vän och drack kaffe. Han är tysk men pluggar ekonomi i Frankrike så det blev lite övning på franska också. Det är så mycket lättare att förstå folk som pratar bra franska men inte är från Frankrike. Det är troligtvis för att de är mindre känsliga för det vi säger fel eftersom dom troligen gjort samma fel i början. Det är troligtvis också för att dom pratar en enkel franska som är mer lik den franska man pratar när man är nybörjare än den franska som fransmännen pratar. Mer fransktalande utlänningar åt folket:) På onsdag ska Jag, Abimbola och Sergio sätta oss i bilen tillsammans med familjen och åka upp till Montpeiller. Familjen ska sedan vidare till Lyon för att hälsa på släktingar då det är nån slags helgdag på torsdagen. Vi stannar över natten i Montpeiller och åker hem med tåget nästa dag. Det ska bli mysigt att åka på en liten utflykt med de människor man bor med men inte umgås med mycket mer än att gå till tunnelbanan och de udda tillfällena då våra middagar sammanfaller. Jag tycker dock väldigt mycket om dom och dom är väldigt trevliga så det ska bli kul. Sergio åker hem om två veckor också så det kan ju vara en fin tidig avslutning. Den här veckan har det varit mycket konserter. Vi har lyssnat på allt från gammal garagerock från England till Franska jazz och ikväll blir det ukulele. Det är ett ganska mysigt sätt att umgås faktiskt. Att ta ett glas vin och sitta och lyssna på bra musik. Mycket moget. Puss och Kram

I morse/natt vaknade jag upp av att det var en storm ute som slog upp mina fönsterluckor. Fransmännen har inte riktigt förstått den här moderna uppfinningen som kallas element så det var självklart svinkallt i hela vårt hus (och resten av Toulouse). Det är de som är lite problemet med när de regnar i Frankrike. Man blir aldrig varm. Särskilt inte om man inte äger en regnjacka eller ett paraply.. Man är inomhus och fryser för att dom inte har några element och sen går man ut och blir blöt (och fryser) och sen går man in i ett annat hus där de är precis lika kallt. Det påminner lite om mitt hus hemma faktiskt.. Trots regnet (eller tack vare?) har vi haft en bra dag. Skolan var väll inte överdrivet upphetsande men efteråt stannade jag och Pernilla i skolan för att plugga. Jag hade glömt hur effektivt det kunde vara på gymnasiet att stanna kvar i skolan och jobba tillsammans istället för att gå hem. Syftet med det hela var dock inte bara att plugga utan även att fördriva tiden tills vi skulle vara på konsert med skolan. När vi inte orkade pressa in mer i hjärnan begav vi oss ut i ösregnet och stormen för att leta upp ett assött mycket pretentiöst litet tehus där vi åt cheescake och drack te ur kanna. Därifrån skulle vi ha begett oss ut i regnet till en väns lägenhet men vi gav upp halvvägs och satte oss och åt middag och tog en öl istället. Det var faktiskt inte vårt fel att man fick två öl på köpet om man köpte en var.. Till sist, sent om sider, efter att ha lyckats fördriva tiden en hel dag sprang vi till skolan för att gå på klassisk konsert i huset intill. Det var helt underbart! Jag har glömt bort hur vacker den musiken kan vara och hur bra det är för själen. Man får så mycket inre ro och energi av klassisk musik. Det gjorde inte saken sämre att det spelade Greig så det var en kvinna som sjöng på norska. Mycket lyckad kväll. Om nån i framtiden vill imponera på mig får ni kolla upp vart Berwaldhallen ligger. Efter konserten var det bara att bege sig ut i regnet igen till metron (där taket läckte pågrund av regnet!) och bege sig hem. Antingen har jag bara blivit bättre på att prata med folk eller så är jag och Pernilla en vinnande kombination när det gäller att träffa frenchies. Jag skulle vilja hoppas att det är lite av båda. Vi har i alla fall blivit bjudna på diverse evenemang av olika franska människor två dagar i rad. Det är lite läskigt att ingen pratar engelska men det ska bli kul att testa vad vi verkligen kan när det bara är vi och en massa fransmän. På torsdag ska vi t.ex. på jazz konsert med Remui och Jean-Philipe mfl (JA vet det är fruktansvärt roligt att dom har klyschiga franska namn! och NEJ mamma/natascha dom är inte pojkvänsmaterial). Det är bara att ta ett glas vin eller två och köra på. Min lärare i gymnasiet sa faktiskt att de hjälper inför våra nationella prov en gång. PUSS och KRAM

Imorgon kommer jag att vara närmare att åka hem än när jag kom hit. Tiden går så himla fort! Jag har lärt mig så mycket men ändå så lite. Jag har gjort så fruktansvärt mycket men ändå så lite. Jag känner så många människor här men ändå känner jag så få. Det är helt galet. Och samtidigt har jag varit här så länge men jag har lika länge kvar. Det är gott om tid. Veckan har varit dålig läromässigt. Eller jag har lärt mig massa nytt på lektionerna men jag har inte riktigt känt att nått har fastnat. Igår var dock bra för egot. Jag och Pernilla (ny svenska om jag inte nämnt de förut) gick ut tillsammans och träffade olika fransmän/grupper med franska människor som vi satt och pratade med. Det var mycket trevligt och vi förstod alla varandra riktigt bra. Nummer blev utbytta och förhoppningsvis kan vi öva vår franska på dom fler gånger. Det var en sån där ovanligt rolig kväll där allt liksom hände helt oväntat. Ni vet när man planerat att gå ut och ta en öl och ramlar in över tröskeln ett antal öl och flera barer senare och tänker "Va fan hände?". I morse vakande vi upp i Pernillas rum till ljudet av ösregn. En perfekt dag för att bejaka sin kulturella sida med andra ord. Sagt och gjort, vi begav oss till närmaste museum i sann moderna museet stil. Inträdet är gratis den första söndagen i varje månad så det kostade oss inte ens någonting att vara kulturella. Museet som sådant var kanske ingen höjdare då det fanns väldigt lite förklaringar till konstverken. Det var mest penisar och inälvor överallt.. För att återhämta oss hittade vi ett väldigt trevligt litet fik som vi åt lunch på för att sedan ta ytterligare en kopp kaffe med andra elever. En trött men ganska trevlig dag:) Jag var ute och sprang med José och Sergio idag. 2-0 till Sverige måste jag säga. Ingen av dom var några löpare direkt. Det känns bra att veta att man kan vara i mitt dåliga tillstånd och fortfarande vara bättre än dom som är sämst;) Puss och Kram!

Igår var Sandra här hos mig och åt middag. Det är verkligen värt 110 poäng att kunna sitta på sin balkong i kvällssol och äta middag tills efter klockan nio på kvällen. Jag tror jag har blivit bättre på att prata nu (eller så har hon blivit döv och snäll). Jag är allmänt inne i en period där det känns som om det går ganska trögt i klassrummet men bra på gatan. Jag vågar prata med fler och fler människor men allt är ett enda virrvarr i boken. Idag var det 30 grader varmt ute. Jag gick till (till=8.45 på morgonen)skolan i bara linne. Jag tror att det är för att jag hade en tidigare solbränna som låg och "vilade" i huden men jag har blivit brunare på några dagar här i Toulouse än jag blev på två månader på stranden i SA. Sick. Jag är inte van vid att vara den kvinna som folk ber låsa in sig i ett mörkt rum tills hon är vit igen. Det är ganska kul. Jag hade privatlektion idag. Istället för att börja klockan 2 som jag trodde var den klockan 4 så det blev en ganska lång stund i solen innan jag hade lektion. Min lärare (den lilla intensiva kvinnan) kompenserade dock det hela med att bjuda mig på chokladtårta och kaffe från lärarrummet. Det är vad jag kallar service. Det känns som att lektionerna nuförtiden är mer som ett samtal än en lärare som lär en elev. Det är bra antar jag. Det borde betyda att jag lärt mig lite iaf. Även om det är en ganska hackigt samtal. Nu ska jag äta mat med Sergio och sen ska jag bråka med mitt samvete om jag borde gå på jazzkonsert med skolan eller plugga grammatik. Det är allt bra jobbigt att plugga något som man kan komma undan med att öva ute på gatan. Det är bra för det sociala nätverket men dåligt för skrivförmågan. Puss och Kram!

Jag är inte alltid helt crazy. Jag brukar faktiskt sköta mig ganska bra och jag har sprungit tre gånger den här veckan och allt sånt. Det har dock varit en mycket lång helg. På torsdagen skulle jag bara ut och se en match på tv i en irländsk pub. Det slutade med att jag sova två timmar (mellan 3 och 5) hos en vän och två timmar (mellan 6 och 8) hemma. Jag var ganska trött i skolan dagen efter. Lyckligtvis bestod min dag av att spela teater och ha privatlektion. Jag hade en ny lärare som heter Jordi. Jordi är en mycket stilig man (enligt många elever). Jag vet inte vem som pratade mest, jag eller han men jag fick i alla fall prata mycket. Det var en mycket bra lektion. På kvällen gick jag ut och åt tappas med en av min svenska vän och the Mexicans. The Mexicans är två mexikanska systrar som går i vår skola. Det var mycket trevligt men de blev en tidigt kväll eftersom jag skulle upp tidigt dagen efter. Det var länge sedan jag bara gick ut och åt. Man glömmer hur trevligt de är att bara sitta och prata tillsammans över en middag. På lördagen åkte ett antal elever till en medeltida by som heter Carcasson. Jag älskar gamla slott och historiska platser. Man kan liksom inte låta bli att föreställa sig hur de skulle ha varit att leva då. VI fick en guidad tur av byn och slotten och spenderade resten av dagen med att sitta i solen och äta glass. Igår kväll gick vi ut. Det var rena FN mötet då Sverige, Mexiko, USA, Tyskland, Wales, England, Argentina och Frankrike var närvarande. Det var egentligen tre olika fester. Vi började på st. Pierre vilket är torget där alla studenter går ut. Där tog vi en öl men gick ganska snabbt vidare till en engelsk pub/klubb. Från den gick vi vidare till en liten klubb på nån sidogata som USA kände till. Vid det här laget hade vi tyvärr tappat bort Argentina, Wales och Tyskland men det var en rolig kväll ändå. Klockan sju på morgonen lämnade delar av Sverige och Mexiko förhandlingarna medan England, USA och resten av Sverige samlades för ett toppmöte hos USA. Hungern drev oss dock ut i solen runt nio på morgonen. Det blev dock ett snabbt stopp på en "after-bar". Det är en bar som öppnar klockan 6 när alla andra ställen stänger och har öppet till 12 på dagen. Efter det behövdes det en kaffe och en croissant för att orka fortsätta resan och leta efter mat i form av lunch. Dom manliga delegaterna från USA och England och den kvinnliga delegaten från Sverige fann sig således sittandes tillsammans med Toulouse samlade pensionärs styrka ätandes lunch på en cantine. Lärdomen av det hela är att det gör ont i kroppen när man inte sovit mer än två timmar på 39 timmar. Eftermiddagen idag har jag spenderat med min svenska vän. Vi åt glass och våfflor och åkte turisttåg runt stan. Det var väldigt trevligt och precis lagom ansträngande för våra trötta hjärnor. Familjen är hemma nu så vi åt tillsammans på kvällen. Det märks verkligen att Sarah är hemma när man hör någon springa omkring och sjunga (skrika?) i en timme i sträck. Hon har just förklarat för mig att vi ska ha ett bröllop imorgon. Hennes två gossedjurs hundar ska gifta sig. Dom är också syskon men de är tydligen okej om man är hund.. Nu ska jag sova. A2 imorgon! PUSS och KRAM

Idag är de en ganska grå och mulen dag. Vi fryser eftersom det bara är 20 grader varmt och blåser lite. Det har på något konstigt sätt varit en extra kort dag trots att vi gjort allt enligt samma tidschema som vanligt. På lektionerna var vi först i våra vanliga klasser och sen gick vi ihop med A2 för att leka lite. Vi ska spela upp små pjäser om vanliga saker som kan hända i Toulouse/är speciellt för Toulouse eller Frankrike. Saker som att folk springer runt och äter en hel baguette utan nått på till lunch. Eller de faktum att man riskerar att kliva i hundbajs överallt eftersom INGEN plockar upp efter dom ca 1 miljon hundar som lever här. Eller vad som kan hända när 2/3 av befolkningen vallfärdar till la Garrones stränder för att sola och socialisera. Eller de faktum att folk från Toulouse inte gillar folk från Paris och vise versa vilket har resulterat i traditionen att sätta sig på tutan varje gång man ser en bil med en nummerplåt från Paris. Min roll i vår pjäs blir att låtsas vara proffs på jonglering (lätt när man låtsas jonglera utan käglor) och sedan vara en mycket mordisk kvinna från Toulouse. Den senare biten är mest svordomar och mordförsök på folk från Paris. Mycket pedagogiskt. Efter skolan gick jag och åt lunch med två mycket trevliga svenskar (vi pratade faktiskt bara fransk till en början). Vi åt en baguette (som sig bör) och sen gick vi och drack en kaffe på ett café (som sig också bör). Det var mycket trevligt:) Nu ska jag ut och springa efter att ha dammsugit hela huset. Mycket hurtigt men de kändes som om de är vanligt hyfs att se till att det är rent och snyggt tills familjen kommer hem imorgon. Eller vi antar att dom kommer hem imorgon eftersom Megan kunde ta sitt plan till Irland igår och våra vänner får åka till USA idag. Det vore logiskt om dom får flyga hem imorgon då. Nåväl ut och springa och sen iväg för en tegeltorsdag à la Toulouse! Puss och Kram

Idag är de varmt. Det var länge sen jag svettades i bara klänning på tunnelbanan. Jag klagar inte. Har spenderat eftermiddagen bredvid La Garrone. Först på ena sidan i skuggan med Sandra ätandes jordgubbar i skuggan och sedan på andra sidan i solen med Sandra och resten av mina skolvänner. Jag har fått lite färg t.o.m. Jag tror att Syd Afrika var bra för min hud. Den blev så förstörd där att den är helt härdad nu. Vår värdfamilj sitter för tillfället fast i USA eftersom en viss vulkan inte mår så bra. Dom skulle ha kommit hem på fredag men nu får vi se eftersom det tydligen är så att den fått ett till utbrott idag. 2012. ringer de några klockor? Vad som än händer lovar vi att ta vårat jobb som husvakter mycket seriöst så länge. Grillfesten var förresten en hit. Vi hade alla mycket trevligt och bilder finns att beskåda på facebook. NU ska jag springa. Eller först ska jag sova lite. Men sen ska jag springa. Puss och Kram

Igår hade jag mitt andra möte med min tandem Sandra. Det var väldigt trevligt. Vi barhoppade runt i staden letandes efter den perfekt mojithon (som vi aldrig hittade). På vägen mötte vi mina skolvänner som var ute och barhoppade dom med så det blev ett snabbt stopp med dom. Tandem är verkligen de bästa sättet att lära sig ett språk. Igår pratade vi mer franska än engelska t.o.m. Jag har kul med en mycket trevlig människa samtidigt som jag får använda ett nytt språk. Perfekt! Nästa vecka blir den sista veckan i A1. Jag bestämde mig för att stanna eftersom vi bara är fyra personer i klassen nu. Den här veckan som har varit har varit väldigt bra då vi har kunnat prata väldigt mycket. Det känns lite som sista veckan innan man börjar gymnasiet. A2 kommer definitivt att bli mycket tuffare. Men jag är redo. Det känns som att franskan går framåt just nu så jag är inte rädd. Inte så mycket iaf. Idag blir det grillfest i trädgården. Jag känner mig som en riktig liten hemmafru när jag springer omkring och handlar städar och planerar. Sergio är nästan lika huslig han (mest retas han med mig men han städar lite också). Det blir en salig mix av svenskar, amerikaner, britter, spanjorer, tyskar, mexikanskor och lite fler. Vädret är perfekt i vår lilla trädgård. fåglarna sjunger och solen skiner. Jag går omkring utomhus i bara klänning. Utan skor och strumpbyxor. Tonights gonna be a good night:) PUSS och KRAM

Har precis kommit hem från en yoga lektion hos en vän. Hon kommer från Spanien, är Yogainstruktör och av någon outgrundlig anledning döpte hennes föräldrar henne till Kenya. Hon är väldigt snäll och rolig vilket är tur eftersom hon inte pratar ett enda ord engelska. Vår kommunikation sker på min A1-nivå franska och på hennes A2-nivå franska. Det är svårt men bra övning. Idag hade jag min andra privatlektion. Det gick bättre den här gången. Det är fortfarande mer felsägningar och rättning än de är franska men de går framåt. Min lärare är mycket intensiv och gör stora gester och miner varje gång jag gör fel. Eller så skriker hon Attention för att få mig att tänka till. Hon är lite läskig men en bra lärare. Jag har planerat att ha en lektion i veckan så förhoppningsvis kommer de fortsätta att hjälpa mig. Man blir mindre nervös för varje gång och man lär sig vad man brukar göra fel på så de är bra. Det är också bra att vi bara är fyra personer i klassen för tillfället Jag fick för några dagar sedan höra någon säga "wow! ONLY ten weeks? good luck learning french in such a short time!" Det var inte elakt menat och för mig var de bra att höra. Det fick mig att skifta perspektiv lite och inte ha så mycket prestationsångest. Jag har till och från varit orolig över att jag inte tycks kunna lära mig nånting alls/lär mig för långsamt. Jag har just insett: Jag är här i tre månader (tre månader är tillräckligt för att göra sig förstådd men jag blir ingen fransyska på tre månader). Jag började lära mig från scratch (skolan räknas inte för jag kom inte ihåg nånting därifrån så de hjälper mig inte nu). Jag umgås med massor av människor som antingen har studerat i mellan två månader och ett år redan eller folk som ska vara här i typ ett år. Det finns med andra ord inte en chans att jag ska kunna vara/bli lika bra som dem eftersom jag faktiskt inte har så mycket tid att bli det på. Det enda jag kan ha ångest över är om jag åker hem och inte känner att jag gjorde mitt yttersta för att lära mig så mycket som de är möjligt på tre månader. Jag måste dock vara på mig själv lite då jag lätt blir lat eftersom de finns så många engelsktalande människor omkring mig. Men jag jobbar på de! När jag gick hem idag gick jag förbi en familj som grillade. Det luktade så mycket svensk sommar att jag blev helt patriotisk. Håll ut folk! VI är snart där. Men först ska JAG njuta av den Toulousiska (ett nytt ord är uppfunnet?) våren och sommaren. Puss och Kram!